Rolf, rysk vakthund

Matte Veronika berättar

Rolfs Bakgrund

Rolf är en kastrerad hane, ca 4-5 år, från Ryssland. Han är av okänd ras, troligen en blandning med stor andel kaukasisk herdehund. Utseendet och karaktären passar väl in på Ciobanesk romanesk mioritic.

Rolf kom till Sverige i november 2021 då han importerades av en svensk familj med hjälp av en rysk organisation som förmedlar rescues till Sverige via facebook. Familjen gjorde sig dock av med Rolf redan i januari 2022 – ändrade familjeförhållande angavs som anledning.

Han kom till en ensamstående äldre dam på landet. Hon annonserade på facebook under juni 2022 att Rolf behöver ett nytt hem då hon ska flytta.

Jag svarade på annonsen i facebook, åkte till Enköping för att träffa Rolf och tog med honom hem med mig den 15 juli 2022.

Kort därefter blev jag kontaktad av en rysk tjej som jobbar för organisationen som skickade Rolf till Sverige. Hon ville höra hur han har det och skickade några bilder och videos från hans tid i organisationens verksamhet innan han kom till Sverige. Bilderna visade Rolf i ett hundhem med många andra hundar och även i ett privat hem med några få andra hundar. Hon skickade även en bild av Rolf fastkedjad utanför ett ruckligt hus och berättelsen om att han hade levt fastkedjat och misshandlat av ägaren tills en granne anmälde till en djurorganisation som lyckades övertala ägaren om att sälja Rolf för vidareförmedling till Sverige.

Hemma hos oss

Hemma bor han nu med mig och min man, en av våra tonårssöner bor hemma och den andre kommer hem på helgerna. Vi har en stor trädgård med stängsel runt om, mitt i skogen. Samt några hektar egen skog. Vi är utemänniskor och tillbringar största delen av dagen ute, mestadels sysselsatt med olika trädgårdsarbeten men även en del skogsskötsel samt olika små och större byggprojekt. Och många korta eller längre promenader blir det. 

Rolf tycker bra om att ligga på parkeringsplatsen eller bredvid infartsgrinden medan vi håller på ute. Vi kallar det för att han är ”i tjänst”, dvs han vaktar gården.

Vi får sällan besök och det finns inga grannar eller andra hundar i den närmaste omgivningen. Så för det mesta är det bara vi och Rolf. 

Han är aldrig ensam, ska vi åka någonstans hänger han med. Vi jobbar utomhus och tar Rolf med oss till jobbet varje dag

Rolf är min personliga bodyguard

Rolf är ”min” hund. Han är mycket fokuserat på mig och jag är också den ende som kan gå en promenad med honom. De övriga familjemedlemmarna kan bara följa med, men är jag inte med så vägrar han att gå. Han sover också i mitt sovrum, och om någon av de andra i familjen kommer in till oss så skäller och morrar han. Han vaktar mig. Han är inte aggressiv eller gör utfall mot de andra men han markerar att de får bara komma nära mig om jag säger att det ok. 

Om jag ska iväg och lämnar Rolf med de andra i familjen så är han ledsen och väntar på mig. Att de andra är där, klappar eller matar honom är bara lite tröst.

När vi får besök, så är Rolf först med att tala om för oss att någon kommer. Han skäller och springer fram till grinden. Jag brukar ta honom i koppel då för att hälsa på besökarna. Så fort han har fått komma fram och lukta på besökaren slutar han skälla och accepterar nya människor.

Rolf och andra hundar

En helt annan historia är det dock om Rolf träffar en annan hund. Då vaknar monstret i honom och han går på full attack. De första gångerna detta hände blev vi väldigt överraskade. Det verkade som om han helt plötsligt blev till en annan hund. Han visar tänderna, han drar och sliter i kopplen och han skäller och morrar så att man blir rädd. Alla olika sätt att lugna ner honom vi kunde komma på (av egen erfarenhet som hundägare i över 20 år, samt allt vi kunde googla oss till) hjälper inte. Det enda som hjälper är att antingen vi eller den andre hunden snabbt lämnar platsen. Då är Rolf snart sitt vanliga jag igen, som om ingenting hade hänt.

Jag blev reellt skrämt av de första hundmötena vi hade. Rolf är ändå ganska stor och stark. Dessutom kände jag att det blev värre från gång till gång. Och något förvirrad var jag också, då Rolf morrar och skäller fram, men viftar på svansen bak…

Rolf och Lennart

I det läget kontaktade jag Lennart för att få hjälp med att förstå och hantera Rolfs beteende.

Eftersom vi bor 20 mil från Lennarts ställe bokade vi ett långt möte. Jag hade med mig hela familjen så alla jobbar åt samma håll. På vårt första besök hos Lennart fick vi gå en promenad och demonstrera vid ett iscensatt hundmöte hur det går till och hur Rolf reagerar. Då visste vi inte att mötet var arrangerat av Lennart. Och vi gjorde övningar där vi för det ena tränade på att visa för Rolf att vi inte uppskattar hans beteende. Och för det andra att vi vill att han litar på oss att bedöma och fatta beslut i liknande situationer.

Ett värdefullt tips var bland annat att jag behöver vara mycket mer uppmärksam på Rolfs kroppsspråk under promenader samt hur jag håller kontakt och kommunikationen i gång med honom hela tiden.

Vi träffades några gånger till, och hemma hos Lennart, när det är han som sköter introduktionen med andra hundar, kunde Rolf snart ”hänga” med flocken och leka och mysa med andra hundar. Vi fick höra att Rolf visar helt normalt ”hundspråk” i flocken. Han verkar stabilt, inte alls lättprovocerad eller liknande, som man kanske hade kunnat förvänta sig.

Det uppfattade jag som lugnande besked, även om Rolfs beteende vid spontana hundmöten inte har ändrats nämnvärt. Nu vet vi i alla fall att det går att introducera andra hundar för honom, både här hemma och någon annanstans. Det tar lite tid, och jag får träna detta tillsammans med Lennart några gånger till, så att vi lyckas även utan hans handledning.

Tack vare Lennart har jag blivit en mycket mer lyhörd hundägare. Jag har förstått och accepterad att Rolf är en hund med stort hjärta och lika stor personlighet. Vi har blivit lugnare tack vare bekräftelsen att Rolfs beteende är inte ”vårt fel” – men ändå vårt ansvar.

Framöver

Tillsammans med Lennart har vi lärt oss oerhört mycket om hundens sätt att kommunicera med oss. Vi förstår så mycket bättre nu när, hur och varför Rolf reagerar som han gör – han är en fullblodig vakthund, antingen genetiskt eller tränat till, det, förmodligen både och. Det sitter såpas djupt att vi inte kommer kunna träna bort det ur honom helt och hållet.

Men vad vi kan och önskar oss är att bli ännu bättre på att hantera Rolf när han ”ballar ur” för att minska vårt och andras obehag vid hundmöten. Och vi vill kunna introducera andra hundar här hemma hos oss och hos andra på ett lugnt och säkert sätt, så att Rolf kan få njuta av andras hundars sällskap emellanåt. Fram tills vi har uppnått det får Rolf spendera tid på ”play-camp” för socialisering hos Lennart, och vi får lära oss ännu mer av hundpsykologen.

/Veronika & Rolf