Vit Schäfer vs panosteit

Matte berättar

Shiro växte otroligt fort. När han kom hem den 17:e mars såg han ut så här:

Tre månader senare såg han ut så här: 

Att han växte så fort orsakade flera problem. Det första som hände var att omgivningen uppfattade honom som en fullvuxen hund och därmed som dåligt uppfostrad och hotfull om han skällde, det andra och värsta var att han fick panosteit.

Panosteit är en inflammation i de stora rörbenen som kan drabba alla större raser. Det ger oftast inga fysiska men, men är väldigt smärtsamt.

Valpkursen blev inställd. Istället fick Shiro flera olika smärtstillande mediciner i omgångar och fick under långa perioder gå max 10 minuter i koppel åt gången. När det var som värst åt han två mediciner samtidigt och blev så påverkad att han vinglade när han försökte gå och mest låg i bädden och gnydde. När han hade mindre ont var han istället mer frustrerad av att inte ha något utlopp för all sin energi.

Grannarna klagade (med all rätt) på att han skällde inomhus, och av rädsla för att bli vräkta slutade vi helt ha gäster.

Shiros värld krympte lite till.

Under tiden blev han könsmogen i ett vansinnigt hundtätt område och allt fler ilskna råd om hur vi (på mer eller mindre våldsamma sätt) skulle få tyst på hunden och få honom att ”bete sig” haglade över oss. 

Resultatet blev en vansinnigt stressad hund som reagerade starkt på allt som rörde sig och fick skäll i det oändliga av lika stressade människor.

Vi fick ge upp hoppet om att kunna ta oss till någon hundkurs och anlitade istället en hundpsykolog som kunde komma på hembesök. Det visade sig tyvärr ha allt annat än önskad effekt. Ju mer vi tränade efter hennes råd desto värre blev det.

Vi var förtvivlade och rädda att vi skulle tvingas ge upp och omplacera vår familjemedlem.

Tack och lov blev vi tipsade om Lennart av en bekant och han tog sig an oss i maj 2022. Redan första gången de träffades visste vi att vi hade kommit rätt, att vi hade hittat någon som såg Shiro och förstod honom.

Att få se Shiro lära sig umgås med andra hundar hemma hos Lennart och få hjälp att förstå honom var en otrolig lättnad. Vi har fortfarande mycket kvar att lära, men tack vare Lennart blir vi bättre och bättre på att förstå Shiro och ge honom det han behöver.

Shiros värld har vuxit och äntligen har han fina vänner och en människa utanför familjen som han litar på till hundra procent.